Artiklar   

Hemsidan

Matlagning

Bilder

Artiklar

Vällevnad
 
 
Lagring av digitala bilder
Digitala bilder kan man tycka skall vara för evigt, eftersom vare sig sol, kemikalier eller temperatur får dem att åldras, så som vanliga fotografier. Detta är helt fel! De lagringsmedium vi har idag har en kraftigt varierande livslängd på från några år till kanske 50 år.

Vi har som jag ser det två huvudsakliga problem när vi ska lagra digitala bilder. Först och främst beständigheten, och därefter översiktligheten. Med detta menar jag att man måste välja sätt att spara sin digitala bilder så att de går att läsa även i framtiden och att man har metoder som gör att man kan hitta de bilder som man letar efter.

Givetvis kan man spara sina bilder på hårddisken, åtminstone de bilder som man vill ha lättillgängliga. Men, eftersom man kan drabbas av virus eller att hårddisken blir obrukbar, så är det riskabelt att låta det vara den enda förvaringsplatsen. Man kan spara bilderna på CD-skivor eller DVD-skivor. Ett annat alternativ som jag tycker att man bör överväga, är en usb-hårddisk - de är inte så dyra längre. Vad jag har förstått, så är det DVD-skivorna som har den bästa tekniska livslängden. Däremot ifrågasätter jag hur länge CD-skivor och DVD-skivor kommer vara ett vanligt förekommande media - se bara LP-skivorna som mer eller mindre försvann på några år.

 
 
 
Organisation

Av säkerhetsskäl lagrar jag mina originalbilder på minst två olika platser och helst olika typer av media. Dessutom skiljer jag på originalen och arbetskopior. Originalen sparas rakt av som de är - jag sorterar ytterst sällan ut några bilder i det här skedet. Arbetskopiorna är en uppsättning bilder där jag rensat bort sådana bilder som jag inte tror kommer att komma till användning (fel fokus, suddig, missad blixt och dyligt), samt att jag har vänt stående bilder rätt. Dessutom brukar jag generera en uppsättning av bilderna i formatet 800x600, för presentationer. I den storleken tar bilderna inte så stor plats och går snabbt att bläddra igenom vid en visning. Om man har en kraftfullare bärbar dator med större skärm än vad jag har kanske storleken 1024x768 är mer passande. Jag har prioriterat en liten bärbar dator som inte väger så mycket - så att man inte lämnar den hemma för att den blir för tung och otymplig.

När jag är ute och fotograferar större mängder av bilder brukar jag ha med mig min bärbara dator, där jag tankar ur bilderna från CF-minnena (CF = Compact Flash) till hårddisken. Så snart det finns möjlighet, så antingen kopierar jag bilderna till en stationär dator eller bränner ut dem på CD-skivor, utifall den bärbara datorn går sönder eller blir stulen.

För att göra det enkelt så sparar jag bilderna i kataloger med datumet som namn, grupperade i CD-skivor och varje kamera för sig. Det gäller bara att kameran är inställd att automatiskt numrera bilderna och komma ihåg det senaste numret mellan att man byter minnen. (Detta är ingen självklarhet - det tog ett tag innan jag hittade rätt menyval för detta på min Minolta Dimage 7Hi).

Meta-sökvägen till en bild blir då:
Startpunkt / Kamera / CD-Skiva / Datum / Bild

Exempel:
C:\Bilder\Original\Minolta\CD07\20050119\img1304.jpg

I exemplet så är startpunkten C:\Bilder\Original och gäller då förståss originalbilder, medan man kan tänka sig att för arbetskopiorna är startpunkten istället C:\Bilder\Arbetskopia.
 
 
 
Paritetsfiler - räddaren när CD-skivorna åldras

För att minska sårbarheten kan man generera så kallade paritetsfiler, som innehåller information som gör det möjligt att återställa skadade filer. Exempelvis, om man sparar sina bilder på CD-skivor som rymmer 700 MB, så kan man lägga lite drygt 500 MB bilder tillsammans med paritetsfiler på ca 120 MB, på varje skiva. (Jag ser det inte som nödvändigt att fylla ut skivorna till sista megabyten.) Då finns det möjlighet att återställa mellan 5 och 20 stycken förlorade bilder per skiva, beroende på hur stora bildfilerna är. När det gäller programvara för generering av paritetsfiler, se nedan under rubriken "Bra programvaror". Det man bör tänka på om man börjar använda ett sådant program, är att ställa in återställningsbarheten och där med hur många PAR-filer som skall genereras. Jag har tagit för vana att skruva upp den till ca 20%, vilket ger 120 MB PAR-filer per 500 MB bilder. Eftersom om det blir svårt att läsa ut annat än hela bilder från en skadad CD-skiva, så måste man se till att mängden PAR-filer blir större än om det hade varit möjligt att läsa ut fragment av skadade bilder. Detta för att kunna återställa ett acceptabelt antal bilder.

Testa själv genom att ladda hem programmet och installera det. Kopiera ett lagom antal bilder till en temporär katalog. Starta QuickPar-programmet och gå till katalogen med bildfilerna. Generera parfilerna i samma katalog som bildfilerna. Avsluta QuickPar. Ta bort en eller ett par av bilderna. Starta QuickPar igen. Gå till katalogen med bilderna, om den inte redan står där, och låt den återställa de saknade bilderna. Ta in de återställda bilderna i en bildvisare för att förvissa dig om att de är intakta.

Även om man sparar sina bilder på DVD-skivor, så kan det finnas en poäng med att ändå organisera bilderna i underkataloger motsvarande CD-skivor, dels för att det blir enklare att direkt generera CD-skivor ur samma material, och dels att mängden bilder per CD-skiva är mera hanterbar (500 MB mot 3,5 GB). I grova drag kan man räkna med att få in 7 CD-skivor på en DVD-skiva.
 
 
 
Bra programvaror

Ett av de absolut bästa freeware-programmen som finns är IrfanView32, som jag använder inte bara för att titta på bilderna med utan även för att justera och döpa om dem.

Det program som jag rekommenderar för att generera paritetsfiler med är QuickPar. Även det är ett freeware-program.

 
 

Redaktör: snidre   Stefan Carlsson © 2002-2020.
Publiserad: 2005-04-10 Upphovsrätt och ansvarsbegränsning
Senast ändrad: 2005-08-30 E-mail: snidre@yahoo.com